min instrumentpanel. kära konduktör jag förstår inte.. jag känner elektricitet..
kan du bygga upp ljudet av mig?
jag är gjord och blåst genom min instrumentpanel
jag förstår inte. det är du som bestämmer. inte jag..
det är du som sätter gränserna. inte jag.
det är din vilja som räknas och jag bara följer den slaviskt.. utan att veta varför. veta om jag ens bryr mig. i stunden känns det så självklart och jag skulle inte vilja annat än att äta upp dig med dessertgaffel. i efterhand vet jag ingenting.. alls.. vad vill du att jag ska göra.. ska jag bara hantera det här? att i ena stunden veta att du är allt jag vill ha.. herregud för två veckor sen var jag mätt och belåten och ville bara fortsätta vara det. men nu kommer den krypande igen. bara för vi låg i våras betyder inte det att vi är ödesbestämda för varandra. verkligen inte.. men jag förstår inte vari jag har felat att förstå det här. på ett intelektuellt plan absolut. men vad är det som händer när du kollar på honom sådär.. som du kollade på mig. och spelar samma kort på honom som du spelar på mig. och ser in i honom som du antagligen såg in i mig.. spelar det någon som helst roll
sätt mig i den situationen. jag hittade nån du hängde med och tänkte. ja jävlar ja.. jag antar att vi hade olika ingångar i vår tidigare.. rendez-vous. behöver jag lära känna dig bättre för att inse vad du är. vem du är.. eller behöver jag lära känna andra och se åt ett annat håll för att sätta dig i perspektiv till andra.. ska jag göra båda? ska jag bara strunta i det?
du verkar ha en så självklar vilja och så tydliga motiv. så enkelt att se saker och ta för dig av dem. är det jag som är för analytisk. borde jag också skita i allt och bara tuta och köra.
jag är som jag är. jag får hantera det här på mitt sätt antar jag.. det är det enda sätt jag kan. men jag ska bara komma på hur jag gör.
blev jag höjd för att bli sänkt?
